othrängder (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement

othrängder p. adj. othrändare SD NS 3: 130 ( 1416) n. otrengde STb 5: 259 (1519), 272 (1520). ootrengde ib 4: 197 ( 1511) ), L. 1) icke tvungen el. nödgad, otvungen. . . . mik hawa saalth . . . othrändare ok onödher meth godhom wilia . . . min gardh SD NS 3: 130 ( 1416) . ib 373 (1418, samtida avskr.) 2) icke tvingande. - i othrängdo male, i oträngt mål, utan tvingande skäl, utan nödtvång. han . . . sloo en ffriboren . . . swen j hel . . . j ootrengde maale Stb 4: 197 (1511). ib : 259 (1519), 272 (1520).