othänkter (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
othänkter p. adj. otänkter ) 19 otänkt, icke tänkt. thet wet gudz helghe blodh wäll at iac haffde otäncht atgörät Reuterdahl Kyrkohist III 2: 534 (1436). - oförutsedd. thet war tha otänkth, thet (ɔ Sten Stures död) skulle sa hasteligan skee G. Carlsson, Hemming Gadh 97 f. (jfr S. Gustafson, Hemming Gadhs språk 2: 77). 2) utan att tänka el. ha tänkt, tanklös. n. ss adv. inopinabile waanalöst ok otänkth GU C 20 s. 383 . - at othänkto, oöverlagt, oförvarandes. thät hände at brodherin kom at othänkto widh sina systirs hand Hel män 226 .