oskiälliker (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

oskiälliker adj. n. oskälilegit Troj 104 . pl. n. oskelligen J Buddes b 147 . oskäligan MP 4: 133 . gen. oskälika SpV 28 . Se Sdw 2: 1279), L. 1) oförnuftig, oskälig. oskälika (irrationalium) ok osinnogha creatura liknilse SpV 28 . " som annor oskäligan diwr " MP 4: 133 . 3) oförståndig, utan förstånd, sans el. måtta. at gud matthe oplysä hans oskeligen synne J Buddes b 147 . " hwlket klent weth oc oskällelegit forstand thz war mz them, ath the forwatgade siith liff oc wälmågan for blottha twa qwinnor skull " Troj 104 .