orivin (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement

orivin p. adj. wrffwit FMU 5: 55 ( 1483) ), 1) oriven, icke nedriven oförstörd. sancte clara clösters kwärn som aaff aller oskad oc oreffuen standit halffuer AktKungsådr 28 (1501). HSH 13: 120 (1524, Brask). 2 icke sönderriven, hel. kennis jach . . . mik haffwa seeth och läsith eth herra aruidh göstaffsons oppna breff, oriffuit och ospilith FMU 3: 304 (1443, samtida avskr.) . ib 4: l203 (1463). Svartb 520 ( 1477) . FMU 5: 55 ( 1483) . 3) odelad. " arffuit . . . schal standa oskyfft och oreffuit til johannis baptiste STb 4: 142 (1507). "