orördher (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
orördher p. adj. 1) orörd, icke vidrörd. . . . oc husins äller idhre dukata som her liggia in deposito sculu bliua orördhe oc ominzkadhe vppa mina wäghna Troil 5: 298 ( 1447) . jmmotus . . . orördher GU C 20 (hand 2) s. 13. ib s. 158 2) oberörd i sexuell avseende, jungfrulig, intakt. osmittadh orördh oc ren äst thu maria (inuiolata, integra et casta es, maria) JMÖ 182 . " likawäl är pighonnas sköthe altidh orört (semper tamen est intactum puellare gremium) " ib 193 .