orönter (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
orönter p. adj. 2) som icke rönte el. el. erfarit (något), oerfaren. med ack. betecknande det vari man är oerfaren aff hwilkom än tha at nakra a hionlagxsins wäghna, waro (för ey waro) orönta könith (quarum nonnullæ licet expertæ conjugim) SpV 162 . - med indirekt frågesats. thy ärw the darwtte ok orönte hwat contemplacio äller andelik skodhan är SkrtUppb 94 .