orätter (2)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

orätter adj. n. oreth ATb 1: 4 ( 1451) ), L. Jfr E. Rosell, Prefixet o- i nordiska språk 1: 78 f, 97. 1) orätt, orättmätig, olaglig. - orätt, orättvis, vrång. war hans thörn skylter om en span at han skul . . . wara mynne en rether thet lotha wy metha spanen ta war han rether oc war oreth oppa hanse sacht ATb 1: 4 ( 1451) . - mädh orätta, se ovan under orätta, f. 2) orättvis, orättfärdig, orättrådig. - orättfärdig, ond. äre the (ɔ: klistir folk) orätte. tha äru the kättara SvKyrkobr 115 . 3) icke riktig, felaktig. jtem for orät math ij tunnor öl for ii!UDDA_TECKEN? mark Skotteb 406 (1466 .67, Kämn). - (?) som en orätter (för othrätter?) bather som watnit löper snarligha bade vth ok in MP 4: 120 .