orätta (2)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
orätta oretta ) 1) orätt, orättvisa, orättfärdighet. mädh orätta, med orätt, orättvist, olagligt. ad he foro thera fisskewaten met oretto SD NS 3: 254 ( 1417?) . per skyttes wyndöga . . . är sidan til mwrat medh oretta SJ 2: 180 ( 1490) . - til orätta, d. s. Jfr Sdw 2: 174 s. v. orätter, m. 1, orättr, adj. 1. meth hwat rät herra algot thet hafuer, til rätta älla orätta, thet kunna godhe män wäl besinna SD NS 3: 122 ( 1416) . Thomas Varningsbref 7 ( 1436) . 2) orätt, orättvisa, oförrrätt. " contumelia härdska ok orättha " GU C 20 s. 145 .