ofstakkotter (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

ofstakkotter adj. n. -ut . affstäkoth ) , för kort. - enom vardher ofstakkot, någon dör (i förtid). än varom son ofstakkut warþer Rydberg Tr 2: 246 ( 1357) . Jfr Sdw 1: 304 f. s. v. forstakotter och T. Johannisson, Verbal o. postverbal partikelkomposition s. 268 ff. [Jfr Mnt. to kort geschēn] enom sker ofstakkot, någon sker skada el. orätt. mik sker alt affstäkkoth ath iak skal twingis til festa lagh iak är tha likowäll idor borgare ATb 2: 4 ( 1473) . Jfr forkort (s. v. korter) och T. Johannisson a.a.