ofärdhogher (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

ofärdhogher adj. L. 1) ofärdig, vanför. han slog sin drengh ofärdogh STb 1: 46 ( 1476) . - ur stånd att föra (vapen). med prep. til. oferdoge tiil lharnisk oc veria BSH 5: 7 (1504 H. Gadh).