obrutliker (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

obrutliker adj. -bruti- . -brot- . n. lobröteligit ) , L. 1) adj. som ej får brytas el. rubbas, orubblig. Se Sdw 2: 1276. 2) obrottslig, som icke brytes, orubblig. at af allom þässom . . . articulis . . . scal encte af varrä väghnä brytäs, vtan gansklicä obrutlike oc vopenbaraþe vara Rydberg Tr 2: 246 ( 1357) . n. thet loffvom wij alle stadhugt, fast och obröteligit . . . hallas Annerstedt Ups Univ hist Bih 1: 5 (1477). 3) oskyldig, fri från brott. ok thy städer han enom fa waldh ower them andra ath han skal wara hans tröst ok wäria ok ekke honom obrotlikom til plago eller fordärff MP 4: 92 . han saa idher som osmittadhe ärin, j kroppenom . . . ok obrutlika j hiärtano (ille vos vidit . . . inviolatæ veritatis in corde) SpV 339 . - Jfr obryteliker.