obethänkter (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
obethänkter p. adj. 2) som icke har betänkt sig; oförberedd. " ath tw ey doo aff braddöödh, obetänkir oc oscriptadhir " SvKyrkobr 262 . - med prep. um. at jak haffwir . . . warit . . . suar til wpbörian, oc obetänkt om ändalyktena SvB 139 (omkr. 1500). - obetänksam, oöverlagd. pussilanimitas är en fawisk ok obetänkt (inconsiderata) hogxsins nidherkastilse SpV 140 . 3) icke betänkt på ngt, ointressead för ngt. med prep. pa. j wethen oss ware obetenkth paa i winthers noghen fogothe vilie haffve haffth ther nidre uthen epther edert raadh HSH 16: 14 (1526, Brask).