oberadder (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
oberadder p. adj. 1) icke havande rådgjort, utan att ha rådgjort el. lutan att rådgöra. Se Sdw 2: 1276. tha badh hoon aff oförthänkto oc oberad meth conunetit nokra aff closterins ämbetzmannom at fara mädh . . . herra arwidhe SD NS 2: 570 ( 1412) .