obegrundeliker (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
av
adj.
obegrundeliker adj. obegrundelikin ) 2) ofantlig, ofantligt stor. sanctus bernardus spordhe wan härra ihesu(m) christum aasth hwat hans obergrundhelikasta pina war SvB 187 (omkr. 1520). 3) outgrundlig, outrannsaklig. sonen är obergrundelikin (inscrutabilis) gudz wisdombir Mecht 120 . - Jfr ogrundeliker.