oära (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
oära *oäro man , 1) vanära, skymf. " at han aldregh laa medh oäro medh olaf malare hustrv " ATb 2: 43 ( 1474) . " ath han giorde oäro medh henne " ib 54 ( 1475) . STb 1: 254 ( 1480) . 2) beteende som medför vanära. nedrigt beteende, nedrighet. aldrik var iak bastadir ellir bunden för nokor oäro Atb 1: 283 (1468). ath väria ellir fella andirs nielson för nokor oäro som olaff . . . hade hanom tillakth ib 323 (1470). STb 1: 236 ( 1480) .