nödhogher (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

nödhogher adj. nödogher . nödhigh SvKyrkobr 16 . n. nögott STb 1: 231 ( 1480) . superl. nödgaster : -e Rydberg Tr 3: 422 (1493, avskr.)), L. 1) invitus, nödgad, nödd och tvungen, motvillig, ovillig; ofta: mot sin (hans o. s. v.) vilja, ogärna. Se Sdw 2: 1275. jnuitus . . . nödogher GU C 20 (hand 2) s. 40. siätta (synd) är läte til gudz thiänist thär man gaar nödhigh til kirkio SVKyrkobr 16. - ovillig, motvillig, motsträvig. jak war nödogher ok olydogher j gudz tiänist som en föffuer man MP 4: 180 . ib. 3) påtrugad, ofrivillig, motbjudande. - framkallad av nödvändigheten, nödvändig. ther fore verdug herre tagom wii thet nödgaste rasadh oss tycthe nyttogast at wara Rydberg Tr 3: 422 (1493, avskr.) . - n. adv. 1) mot sin (hans o. s. v.) vilja, ovilligt, ogärna. then, som nogat formaa, will ganzske nögott forwaga sitt gotz STb 1: 231 (1480).