närstadder (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
närstadder p. adj. ner- ) L. 1) tillstädes, närvarande. Se Sdw 2: 1275. NMU 1: 68 ( 1381) . STb 3: 292 (1496). 3) befintlig i närheten av (ngn), nära. med dat. el. i dess ställe ack. bildl. giören i thet, tha mågen i försant witha, th wij idher och kirjkionne wiljom närstadde wara medh raad och giärning, hwar wi kunnom Lindblom Äbval 5 (avskr.). fore hulka atuordan är mik närstad antigi ärän eller . . . blygd oc skam J Buddes b 173 . Jfr närstandande.