marghfaldogher (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

marghfaldogher adj. marg(h)falloghir . n. pl. marghfalloghin SkrtUppb 164 ), Se E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 6: 35. 1) mångfaldig, växlande, varierande. visdomsins ande är margfalloghir ok wältalnde SpV 521 . ib 65, 73, 210, 252, 389, 521, 523, 525, 526, 545 . " thätta vsla lifuit i hwilko wi bindoms mädh swa margfallighe qwal loc ysäl Hel Män 105 (möjl. att öfra till 2). 2) med pluralt huvudord: som bilda en mångfald: många. än tho at jdhir altidh liggia stoor oc marghfalloghin ärinde vppa handom " SkrtUppb 164 (möjl. att föra till 1). 3) mångfaldig, mångdubbel. " rätwis människa . . . skal . . . margfaldogh göras, swa som cedrus " SpV 222 . ib. giorde iak hans (ɔ Abrahams) sädh thz är hans släkt ganzska mykla oc margfalloga MB 2: 63 . Jfr mangfaldogher.