magher (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
magher mogher . mågh ATb 3: 210 ( 1508) . maech ib 207 ( 1507) ), l. 1) manlig frände i följd av giftermål. - särsk. a) måg, svärson. ss tillnamn i förbindelse med en föregående gen. av ett personnamn el. av en personbeteckning. knwth annamogh ATb 2: 252 ( 1484) . - b) svåger. Se Sdw 2: 1266. var magher . . . sum vara sistur ägher RP 1: 64 ( 1354) . - Jfr panzarmakara-, pipara-, prästa-, ringiara-, skinnara-, svarvara-magher.