människia (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement nn

människia pl. gen. människia MP 4: 248 . männirskios JMÖ 70 . männirskiors ib 43 . med art. människianna Mecht 99 . Jfr I. Modéer, Den nordiska ryssjans ursprung och ålder 112 ff.), *människia födha? , människio blodh , n. människoblod. JMPs 583. människio hampn , m. människogestalt. JMPs 292. *människio hiälp , *människio kropper , *människio kunnist (pl. mäniskio konster), *människioliker , *människio pis menniskio- ) *människios pis menniskio- ) 1) människa. iak är wordhin människianna forspräkare Mecht 99 . " syndoga människia siäll " MP 4: 248 . människion liffuer ey ath enast widh ensamna brödit ib. at offwirwällis människio tryska kastar aff sik laganna ook SpV 69 . " at mänskionne skuli altidh widherfara ällir närwara miskundh mz pino " ib 81 . o ihesu christe wänaste i skapilse, ower alla männirskiors söner JMÖ 43 . " mykyn ärw rätwisa männirskios dröffwilse " ib 70 . - kvinna. om thu astwndar människio äller manna älsknadh SkrtUppb 83 (möjl. att föra till huvudbetydelsen). - Jfr kloster-, lek-, renlivis-, värulds-människia.