mäktoghet (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
mäktoghet 1) makt, välde. ty stadfäster jac tiig tiil herrä oc konwng . . . bärande krona oc konwng spyra epter myn dödh j wolloga kongliga mäktoghet Troj 99 . - maktställning, rang. tw (ɔ: Helena) skalt hedras oc wordas epter tyn mäktoghet oc högbordoghet (tu enim in tua magnitudine honoraberis uleut maior) Troj 67 . 2) makt, kraft, styrka. jac (ɔ Medea) är ath enast j bland dödeligom människiomsom forma beswika oc fortaga martis affguda stora krafft, och möthe hans mäktoghetz tiilskyckning (potentialiter institutis) twärt j moth mz myna konsters makt Troj 14 . ib 121 . " saa frälste hector honom wndersamliga j syn föreleks mäktoghet (in Hectoris miraculosa uirtute) " ib 134 . ib 176 . - Jfr al-, ful-, högh-mäktoghet.