mäktogher (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

mäktogher adj. mäktoger . mäctoger . mäktoghar Ktb 3 (1430) ack. pl. m. mäghtogha NMU 1: 100 ( 1420) ), 1) mäktig, ägande förmåga, i stånd (till el. att). finz thät (ɔ som the haffua a mote bäro) laghligit oc meghtoght wara til at göra thät walit til inte Abbedval i Vkl 92 . 2) mäkigt, kraftig. - om dryck. är triydingen offwan aa äggiena (som lagts i karet) tha är han (ɔ: mjölet) mäctoger ath han ey kan drikkas innan ij aar Sex ekon tr 267. ib. 3) mäktig, stark. kan for:de kong cristiern sjelff unsetta for:de hr ake oc axuall jnnan for:de midfaste söndag nest kommende eller oc hans folk saa mektigt at the betwinga landit vndher hanom ighen Mon Dipl Sv 39 ( 1464) . 4) mäkig, rådande, härskande. " om morghonin arla giordhe han sin son mäktughan ouer halft sit rike " Prosadikter (Barl) 85 . - med prep. livir. Se Sdw 2: 1271. 5) befulmäktigad, bemyndigad. ath jak mäktoghan gör bederlikan man nicles knwtsson . . . stadhfesta ok fasta . . . thet jordhaskipte NMU 1: 73 ( 1385) . ib 100 ( 1420) . the xxiiij (24) gode men, som mäktoge äro pa menoghetenäs wegna Stb 1: 110 (1477). - berättigad. herra hannus . . . schal mäktoghar wara thessa sama prebendam klärkom til forlänande ok ängen annar j alle matto swa länge han lifwer KTb 3 ( 1430) . - Jfr al-, for-, from-, ful-, ivir-, sam-mäktogher.