lykka (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
lykka lycke ) *lykko pänninger? (-pä'ninger), lyckosamber (lykkasamer GU C 20 s. 379 . n. lickasamt Troj 34 ), *lykkosamlika lyckesambligen ) lykko säl , adj. Se Sdw 2: 1262. 1) fatum, fortuna, öde, lycka. sade oleff sich wilia anname skypit j aboo . . .. ok vill stande sine lycke ther medh STb 3: 329 ( 1497) . jnfortunium nii motgonger oc ond lykka GU C 20 (hand 2) s. 27. swa gaff gud til lycke, at . . . STb 4: 210 (1511). 2) lycka, framgång, medgång. swa at ider skal ske lycke oc salighet nest gudz hielp STb 5: 316 (1520, Kop). - Jfr föghlara-, godh-, o-lykka.