lusta (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement vb v.

lusta v. -as PMSkr 217, 218 ; -andis ib 301 . lysta J Buddes b 168 . impf. lust SvRimd 49 ), 1) hava lust el begärelse till. allo thy, som nokot syn lustas, äller astundas kan Mecht 244 . - opersonl. med dat. sidhan han hafvda the helgha gafwa. tha lust hanom egh lenghar j wärld lwära SvRimd 49 . " o tu hymmeriki . . . alt thet j tik hafuandes thet nagrom kan lysta " J Buddes b 168 . 2) förlusta, förnöja. " ffager tingh losta hoghen JMPs 505. - (?) ther j bland stodo kosteligen belethe aff sten, ther man see oc skoda losta matthe (que intuentium apectibus alludebant) " Troj 39 . - refl. lustas. !) hysa lust el. begär. the (ɔ bina) ätha thär aff swa förgiorogth swa lostandis äffthe winthren PMSkr 301 . 2) förnöjas, finna lust el. nöje med inf. gether lostas bitha skoghen oc qwista Pskr 217. oxa oc kör lostas mästh ätha thär skogher är oc byske ib 218 . Jfr for-, väl-lusta.