lidheliker (1)

SOD-SUPP · Söderwalls supplement av adj.

lidheliker adj. lide- . -ligher . -ligen . -ligin ) 1) dräglig, uthärdlig. Se E: noreen, Meijerbergs ark. f. sv. lordforskn. 6: 33. annars ondzko owiruindher thu mz thino thulumodh, for thy thz är lidheligharen (tolrabilius), at eth är onth än thu SpV 452 . J Buddes b 21 . ib. JMPs 252. jak segert eder sannelika, at lideligare waare edher, at wara wthan atherwändho j blandh swa mangha orma oc paddor, at the stodo offwer hwffwodhit: än at enast wara mädh enne ffördömde människio ib 584 . - (?) mykit lidhare (för lidhelikare?) är här nakot thola, oppa sin licamma än til siälinne SvKyrkobr 262 . 2) som lider, utsatt för lidanden. han (ɔ Jesus) var lideligin thz är sculande at ldiha pynor SvKyrkobr (Lucid B) 155 . " effter syn natura var han olidheligin ok odödheligin än effter syna gudliga makt vilde han vara badhe lideligin ok dödheligin " ib 156 . Jfr olidheliker.