ledha (1)

ledha v. lädha . impf. ledde . pres. -er ) , *ledha sik , leda sig, föra sig. ledhe sigh (feratur) til hans mädh jnnärlighom kärlek SkrtUppb 7 . ledha fram , 2) framleva, tillbringa. rike män ledha fram oc lifua i gotz oc i glädhi i alla sina dagha Hel män 137 . ledha in , inleda, föra in. ledhen mik yn fore konungen J Buddes b 169 . - Jfr in-, ivir-, mote-, saman-, til-, unt-, ut-, väghledha, ävensom oledder. L. 1) leda, föra. (kejsaren) lot han lädha til at darwas Prosaditker (Sju vise m B) 181. GU C 20 (hand 2) s. 15. ib s. 39 . 2) leda, föra. om väg el. gräns. intransn. swa ära helsinga raa, som byrias i via träöske ok ledher epter isina (för isma el. ysma) Svartb 154 ( 1374) . Jfr Holmbäck-Wessén, Svenska landskapslagar Ser. 3: 408. 4) giva lejd åt. se leidha. 5) leda, bringa. laat os äi ledhäs i frestelse SvB 3 (fr. 1300-t.). 8) med prep. um. utvisa. och the sagdho oc vithnade ath swa var oc hafde aldre nokot vissare hörth ther om än somthetta (ɔ ett dombrev) ledher om Svartb 358 ( 1437) .