laster (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
laster best. lästin Saml 34: 293 . Se Sdw 2: 1257) , last , lasta fulder , adj. 1) lastfull, lastbar. SpV 139 . - Jfr lastfulder. STb 1: 415 (1483)), L. 1) klander, tadel, lastande. gaff iak thär lasth ok kära oppa innan nat ok aar äpther then tidh her thure thuresson giorde thät skipte med mik Arfstv 54 ( 1461) . 2) skymf, vanära, skam. Prosadikter (Karl M) 260 . hon hadhe gifwit pawal thima winskap for then lastir han hade henne giorth medh eth barn ATb 2: 221 ( 1483) . 3) skada, förtret, olycka. " marsilius konung hafwer last fangit thrätighi sinnom. thy at thrätighi aff hans kompanom waro a mote enom hwariom warom oc lagdhis a iordhina oc do swa " Prosadikter (Karl M) 282 . " lhenrik zerkinso zaker xxiiij (24) marck for the lastene, som han giorde arwid olsson i stadzsins erendom STb 1: 415 (1483). o quam detestabilem vicium etc. o huru fordömelikin then lästin är som lydhnonne är genwerdogher " Saml 34: 293 . - Jfr synda laster.