lägning (1)
SOD-SUPP · Söderwalls supplement
nn
lägning läggning . legning ) 1) handlingen att lägg ngt, läggande. pa thet (ɔ ett papper) läggis . . . selffbladh . . . oc är nokorstadz ey tättelika bladhen samman fögath j läggningenne, tha skäris aff selffbladommen remma oc läggis thär som fattas PMSkr 534 . 2) föreläggande, bestämmande. viderlegge thä preste thz med thz ärffuode han kan skäliga effter twäggia presta oc twäggia soknamanna lägning Gummerus Syn-stat 40 (1425, avskr.) . Uppl Lagmansdomb 9 (1490). STb 4: 352 (1514), 5: 206 (1518). - Jfr af-, be-, bilt-, fore-, ivir-, pa-, sten-, til-, ut-, vidher-, ödhe-lägning.