oviliande (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
oviliande p. adj. -is Bir 4: 64 ; MB 2: 53, 54 ; Su 439 ), 1) ovillig, icke viljande. syndar owiliandis (dolens) oc aff engo beradho modhe Bir 4: 64 . MB 2: 53, 54 . - i abs. dat. konstr. äghandanom owitande ok wiliande (mot egarens vetskap och vilja) KS 74 (180, 81) hånom witandde ok owiliande (med egarens vetskap, men mot hans vilja) ib. 2) ofrivillig. af owiliandis fröfwilsom Su 439 .