otroin (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

otroin adj. otroen . ack. m. vtroen SD 1: 669 (1285, gammal afskr.). otronan Bir 2: 10 . pl. nom. m. otrone ib 225, 3: 80 . othrone ST II . vtrone KS 72 (177, 79) . ack. m. otrona Bir 3: 166 . dat. otronom ib 361; MP 1: 37 ; MB 2: 366 . othronom Ber 170 . best. form pl. dat. otrono Bo 145 ), 1) otrogen, trolös. calle eigh vtroen ok eigh liughärä SD 1: 669 (1285, gammal afskr.; möjl. att föra till 2). ille ok vtrone rädhgiua KS 72 (177, 79) . Bir 3: 80 . - med dat. min hyrdhe är mik otroin Bir 1: 204 . ST 11 . han är gudhi otroen oc ey throen Ber 170 . 2) otrogen, icke troende. i religiös mening. fordömas oc forfaras mz othronom mannom Ber 170 . mz otrono iudhomen Bo 145 . " jak vänte han vara otronan oc villan fara " Bir 2: 10 . liak (näml. var) allir blindir oc otroin ib. ib 225, 3: 166, 361 . MP 1: 37 . MB 2: 366 .