oskänder (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
oskänder p. adj. ooskändhir ) 1) icke utskämd. ä män mannen är onämdhir tha är han ooskändhir (fama fit absque luto sontis sub nomine muto) GO 312 . 2) oskadd. han reedh ther ower (öfver isen) al oskänd Al 2203 .