osinnogher (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

osinnogher adj. osynnogher . v sinnugher: -ughe Bil 215 . n. osinnoght . osinnokt Bir 1: 335 ), 1) från sina sinnen, från vettet, vansinnig, ursinnig, rasande. mykit bokwit gör thik osinnoghan (ad insaniam convertunt) KL 173 . " öpte sua som then osinnoghir ok galin vare " Bir 3: 266 . " wardh swa osinnoghir at the matto bindan " ST 153 . ib 44, 100, 111 . " diäfwlin ingar j somlika for thera foräldra synde skuld älla for nakan annan gudz lönlikin dom, swa som j barn ok osinnogha (inspirentes) män " Bir 1: 99 . - från sina sinnen, utom sig, utan ro. nar qwinnan nw j mangha dagha mykit osynnogh haffde varit oc orolighen MB 2: 121 . 2) oförståndig, oförnuftig, dåraktig. trode hanom alt osinnoght folk Bil 726 . kastadho . . . hans hälgha been j haffuit v sinnughe ib 215 (möjl. att föra till 1). Bir 2: 166 . Ber 223 . " o vsal ok osinnoghir (insensata) thanke " Bir 1: 201 . ib 389 . osinnogher ondskaper MB 1: 391 (möjl. att föra till 1). 3) oförnuftig, oskälig. osinnoght (insensatum) diur Bir 3: 46 . ib 1: 335 .