osander (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

osander adj. n. osant KS 69 (170, 76) ; KL 419 ; MB 2: 411 . osat Al 2650 . osät Fl 349 ), L. 1) osann, falsk. sighr osant KS 69 (170, 76) . Fl 349 . Al 2650 . KL 419 . MB 2: 411 . " vitte hans vaktara vsanna sak " Bil 111 . 2) osannfärdig. hoo ther moth sigher han är osan RK 1: (sfgn) s. 173 . 3) orätt, icke verklig. swa som osanna moderen the begära liffwandis barnit j twa dela skära PM 19 .