orönter (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
orönter p. adj. 1) icke rönt, icke känd. kände hon . . . storan oröntan (inexpertam) sötma Bo 6 . " han hafdhe orötn ( icke rönt el. känt) gudz rädhelika dom " MB 1: 143 . 2) som icke rönt el. erfarit (något), oerfaren. oröntir (inexpetus) weet ther änkte af Bo 118 . dröfwilse . . . gör oröntan man varughan ok idhnan Su 443 .