orätter (2)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

orätter adj. orether: -a LfK 102 . urätter L. vrätter: -a SD NS 2: 139 ( 1409); -ä SD 5: 377 (1344, nyare afskr.)), mädh orätto L. 1) orätt, orättmätig, olaglig. " aff annars oretha dröffwilsom " LfK 102 . än þän saken gifs, jäfwer oc räþis nokan af þöm tolf vrättä vild hawa med sik SD 5: 377 (1344, nyare afskr.). forbyudhir gudh . . . alla orätta oc falska winning ST 479 . " aff orättom skat, aff orättom tol, aff orätte köpslaghan " ib 494 . - orätt, orättvis, vrång. orätta doma Bil 884 . KS 69 (170, 76) . - orättfången. rätto godze ST 494 . ib 484 . 2) orättvis, orättfärdig, orättrådig. " wrangir ok orättir ware then domaren " Bir 1: 15 . kunungur orättr (rex iniquus) KS 48 (122, 52), - orättfärdig, ond. iordhin vpswalgh fordom them som orätte waro ok brutu mote mik (absorbuit impios) Bir 1: 46 . - som har en orätt sak. iak wet mik orättän (jag vet att jag har orätt) Va 37 . - Jfr orätfangin.