oforvarandis (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
ab
adv.
oforvarandis adv. offorwarande . oförvarandis . oförwarande), 1) oförvarande, utan att man gifver akt, utan beräkning el. afsigt. hände thz honom oforuandis at han satte piken a konungxsins footh Pa 5 . " han strök sin öghon oforwandis mz blodhoghe handinne " ST 110 . 2) utan att varna, plötsligt, med öfverraskning. faller han snarligha offorwarande offwer offowrade menniske Gers Frest 2 . " oförwarande pa them slå " RK 3: (sista forts.) 4689 . - plötsligt, oförmodadt. for thy at thetta hände sua oförvarandis, kundo the ey sanka sik hielp äller räddingh sua bradhelica Ansg 199 .