oforthiänter (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
oforthiänter p. adj. utan att hafva förtjenat, som icke förtjenat el. förskyllat. gör han tz (missfirmar sin yrkesbroders hustru) . . . henne ofortienta (utan att hon förskyllat det) SO 113 . - at oforthiänto, oförtjent. som gud mic . . . vnt hauer . . . at oforthiänto SD NS 2: 86 ( 1409) .