obryteliker (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

obryteliker adj. obryteliken Su 136 ; PM 41 . f. obrytelikin Su 257 . n. obrytelikt ib 337 . obrytliket SD NS 2: 191 ( 1409) . vbrythaligtt FM 59 ( 1457) . obrötelicht BSH 4: 36 ( 1474) . ack. m. v brötlican ib 2: 52 ( 1397) . vbrödelican ib 55 ( 1397) . pl. ack. m. obryteliga MB 2: 220 ), 1) som ej kan brytas el. nedrifvas, fast. wärn oc obryteliga skärma MB 2: 220 . 2) som ej brytes, obrottslig. huilkin dom wi . . . stadhfestom . . . vbrötlickan. stadughan oc fastan bliuä BSH 2: 52 ( 1397) . ib 55 ( 1397) . thet wil jac . . . obrötelicht halla ib 4: 36 ( 1474) . FM 59 ( 1457) ; på de båda sistn. ställena kan ordet fattas ss adv. ath tässen var stadge halles oc gömes obryteliken PM 41 . obryteliken troskap Su 136 . obrytelikin lydna ib 257 . 3) oafbruten. " mins loffs . . . obrytelikit framhald " Su 337 . - n. adv. obrottsligt, orubbligt. alle thenne forscrepne articulos . . . lofuar jac . . . städogt oc obrytliket at haldha SD NS 2: 191 ( 1409) . - Jfr obrutliker.