obeqvämber (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

obeqvämber adj. frf . vokal i ändelsen -m. -mmLfK 164) 1) olämplig, oduglig. " walde then hon wiste owerdoghan oc obequäman " LfK 157 . - med dat. wärdzlikom kärleke obeqämber (ineptus) Su 87 . - med prep. til. the som ther til obequämme ärw oc owerdoghe LfK 164 . 2) otymplig, vanstäld. " haffwer . . . obequäma händher oc föther " Lg 21§9. 3) otillbörlig, opassande. obequämt taal LfK 154 .