obegrundeliker (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
av
adj.
obegrundeliker adj. 1). hvars botten ej kan finnas, bottenlös. insäntk i thz obegrwndelika haffuet gudelikx clarhetz (abysso divinitatis absolutæ) Su 140 . 2) ofantlig, ofantligt stor. atj skulden ther tiena . . . ider ene obegrwdeligen (för -grwndeligen) siele gagn FH 6: 368 (1495, gammal afskr.). 3) outgrundlig. gudelika domanna obegrwndeliken (imperscrutabilis) dywphet Su 70 .