napper (2)

napper adj. f. nap . n. napt ) , knapp, sparsam. " om hon haffwer warit omykyt rwndh ällar gäffmil ällar oc mykyt nap oc fasthl i sine wt spisnigh " LfK 162 . - n. adv. knappt. thz räckte napt ij böker til RK 2: s. 372. haffua wi veeth en glth ok kwnnom honum naph alle iiii fanga Di 229 . Lg 3: 483, 492 . LfK 247 . - knappast någonsin. at . . . thu hona (nåden) . . . borth driffwe, oc sidhan napth ällar aldrigh atherfanghe Lfk 40. Jfr näpper. naqvar, se nokor.