mista (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk vb v.

mista v. mysta L. mystä SD NS 1: 80 ( 1401) . mesta. -ir, -te, -ter), L. 1) mista, gå miste om. himirike hauin i mist Bu 152 . 2) mista, förlora. " minsta vald iuir väruldena " Bu 206 . " mista liuet " ib 421 . " at han sua goþän häst miste " SD 5: 478 (1345, nyare afskr.). for eth öga miste bondin sina kaapo GO 222 . Bir 2: 160 . miste han sin tima ib 3: 100 . " meste vy nogedh aff vartth folk " BSH 4: 321 ( 1502) . " wilde konugen engalund mista them aff sino lande " ST 323 . 3) vara utan, sakna, undvara. med gen. el. ack. ma hon (själen) ey hans kroppen) mista, oc hans andbudh, swa som öghon oc öron til sinna natwrlika syslo MB 1: 77 . " hulkin som ey hawir han (ɔ: min hälgha anda) ok mistir (caret) hans sötma " Bir 1: 260 . " nar thz (hjärtat) ledhis af sino siälfwalde och mister (caret) gudhz radh " Ber 224 . KS 76 (187, 83) . " alt thet bätre är äghä än mystä " SD NS 1: 80 ( 1401) .