menlös (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

menlös adj. meen- . meenlöös . menlöss ) 1) oskadd, utan skada. flögþe niþar at eno siaxtighi alna högþ a iorþena hel ok men lös Bu 168 . ib 188, 510 . Bil 85 . " var hans likame i vällande oleo menlös af pino " Bu 149 . Pa 23 . ST 81 . 2) icke skadande, som ej vållar skada. nywdha the sin hugh a them creatwrum som äre meenesam, oc vndra til hwars the äre skapath aff godhom oc meenlösom gudhi MB 1: 75 . 3) menlös, oskyldig. " thesse twe the ärw menlöse . . . jak är then som giorde thetta mordh " MD (S) 302 . MB 2: 53 . " tha herodes drap meenlöso barnen " KL 307 . " menlösa (innoncentes) siälar " Bir 1: 124 . " thz menlösasta lambit " ib 378 . " nar han skulle . . . menlöss korsfästas " ib 3: 250 . " reen oc meenlöös är iac aff tässe manzsins blodh " MB 2: 385 . ib 389 . KL 390, 395 . - obesmittad. wardhe mit hiärta ok min likame ren ok menlös (fiat, domine, cor meum et corpus meum immacalatum) Bil 390 . " menlös mö " Bu 15 . ib 206 . " hans liif var menlöst af allom kiötlekom lusta (a corruptione carnis exstiterat alienus) " ib 149 . - n. adv. utan att skada. med dat. slungo sik vm hänna spina ok hals. hänne menlöst Bu 506 . - oskadt, utan att skadas (af), utan hinder (af). beddos . . . at the matto fara ower hans land, hwariom manne menlöst MB 1: 412 .