mätter (1)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk av adj.

mätter adj. mätt, som tillfredsstält sitt begär efter föda. siþän han är mätter SD 5: 638 ( 1347) . Bil 317, 696 . " mön at sik mätta af þäs (trädets) frukt " Bu 71 . ib 175 . KS 24 (58, 25) . " vr herra ihesus . . . ökte faa brödh oc giordhe mä af them mang thusand folk " Bo 88 . - bildl. thu kunde aldri wardha mettir aff människio blodh ST 340 . " aldre mät aff fulum lusta " Bil 305 . - fyld. pungh mz pänniga mäth MD (S) 306 . - Jfr ful-, o-mätter.