mäkta (1)
SOD1884 · Söderwalls huvudverk
vb
v.
mäkta v. mäktas , 1) få makt, få öfverhand. watnin mäktadhos (prævaluerunt) ower mato ower iordhina MB 1: 170 . 2) vara mäktig. härras diäfwllin ok mäktas (dominatur) j thässom stadhenom Bir 3: 197 . 3) stärkas, få kraft, starkaste ok fetasta plastir ther siuke aff rasklica mäktas oc vidhirfaas Bir 3: 49 . - Jfr formäkta, maktas. 1) bemyndiga, befullmäktiga. " satto os ok mäktadho os till fulföghiara sins testametnz " BYH 1: 184 ( 1380) . 2) mäkta, förmå. wi mäktom ey mote them MB 2: 244 . när jak ey mäktade göra myn ämbethe PM LXVII . ib XI. jak menar ath linköpungx domkyrkia mäktar wäl ath födha herr jons ib LXIII . refl.