mäkta (2)

SOD1884 · Söderwalls huvudverk ab av adj. adv.

mäkta adj. adv. adj. och adv. mekta ) A) adj. stark, väldig, mäktig, stor. en mäkta kesare Lg 3: 1922 . ib 438. en mekta striid RK 3: (sista forts.) 4454, 5980. ib 5995. meg giordes tha . . . mekta sned ib 6113 . B)adv. mäkta, mycket. mekta stora gåffwer RK 1: (Yngre red. af LRK) s. 276 . ib 3: (sista forts.) 5970 . Lg 3: 715 . " thz är mekta litith " ib 134 . - Jfr makta.